Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett hemskt budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna låg en gummiresår under sidenet, och två röda
silkestofsar hängde ned. Hon såg på sina egna händer. De
voro också röda, ehuru av en annan kulör än muffens
siden; dessutom voro de både nariga och litet frostbitna.
Hon undrade i sitt sinne, om hon någonsin i livet skulle få
tillfälle att sticka in dem i en varm och mjuk muff.
— Hit med en tugga, sade Mary i muntert
befallande ton.
Både Nan, Di och Faith drogo ur fickan upp en
bärnstensgul boll eller två och räckte skatten åt Mary. Una
satt mycket stilla. Hon förvarade fyra stora, rara, stelnade
kåddroppar i fickan på sin snäva, trådslitna lilla kofta, men
dem tänkte hon inte ge Mary Vance — nej, inte en enda.
Mary kunde gå i skogen och själv samla kåda. Folk med
ekorrmuffar kunde väl ändå inte vänta att få allt här i
världen.
— Stiligt väder, va’? sade Mary och dinglade med
benen från sin gren, möjligen för att hennes nya kängor med
blankare skinn framme i tån bättre skulle synas. Una
drog in fötterna under sig. Hon hade ett hål på ena sidan
av sin ena känga, och snörena voro hopknutna på flera
ställen. Men de kängorna voro ändå de bästa hon hade …
O, denna Mary Vance! Hon hade gärna kunnat få bli
liggande på höloftet.
Una kände sig aldrig illa till mods därför att Inglesides
tvillingar voro bättre klädda än hon och Faith. De buro
sina kläder med likgiltigt behag och tycktes aldrig det
minsta tänka på dem. De kommo aldrig andra människor att
känna sig trasiga och underlägsna. Men när Mary Vance
nu äntligen blivit uppklädd, tycktes hon liksom utsvettas
kläder genom alla sina porer … Hon liksom gick i en
atmosfär av kläder, i hennes närvaro måste också andra
känna och tänka kläder … Där Una nu satt i den milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
