Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett hemskt budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
decemberkvällens honungsfärgade solsken, var hon
plågsamt medveten om allt, som hon hade på sig — den
urblekta stickade mössan, som ändå var hennes bästa, den
urvuxna kappan, som hon nu haft i tre vintrar, hålen på
klänningen och på kängan, otillräckligheten av de tunna
och sladdriga underkläderna. Men det förstås, Mary var
ju bortbjuden, och det var inte hon. Men även om hon
varit bjuden med till Nan och Di, hade hon inte haft
någonting bättre att sätta på sig, och det var där, som taggen satt.
— Det här var bussig kåda. Hör nu, så ska jag smälla
med den. Det finns alls inga kådgranar neråt Fyra
vindar, sade Mary. — Ibland är jag så gräsligt sugen efter en
buss. Fru Elliott vill inte låta mej tugga, om hon får se
mej. Hon säjer, att det inte är fint. Det är rätt så
trassligt ibland med all den här finheten, ska jag säja. Jag har
litet svårt att följa med i galoppen. Vad är det med dej,
Una? Har du fått munläsa?
— Nej, sade Una, som ej kunde taga sin fascinerade
blick från ekorrmuffen. Mary sträckte sig över hennes knä,
tog upp den och stack den i händerna på Una.
— Stick tassarna i den, så håller du värmen bättre,
kommenderade hon. — Di ser mej rätt så blåfrusna ut. Är det
inte en stilig muff? Den fick jag på min födelsedag i förra
veckan av fru Elliott. Och boa av samma skinn ska jag
få till julklapp, det hörde jag hon sa till herr Elliott.
— Fru Elliott är bra snäll mot dig, sade Faith.
— Ja för all del. Men jag är också snäll mot henne,
det kan du slå dej i backen på, svarade Mary. — Jag
arbetar och står i som en nigger för att hon ska slippa jobba
själv och ändå få det precis som hon vill ha’t. Vi är som
skapta för varandra. Jag vill våga, att inte vem som helst
skulle passa i det huset. Hon ä’ vådligt noga, men det ä’
jag med, och så är det bra med det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
