Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Stackars Adam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vita, borstiga mustascher, buskiga vita ögonbryn och
en blank flintskalle. Skön var han inte, men väl ganska
viktig och icke så litet skrytsam i sitt uppträdande. Men
även om han tett sig som ärkeängeln Mikael och talat med
människors och änglars tungor, skulle Faith ha avskytt
honom. Han skar för Adam med mycken omsorg och visade
härunder sina feta, vita händer och en prydlig diamantring.
Och under hela proceduren gjorde han små kvicka och
godlynta anmärkningar. Jerry och Karl flinade, och även
Una log ett blekt löje, eftersom artigheten tydligen krävde
det. Men molnet på Faiths panna mörknade än mer.
Pastor Perry tyckte, att det var en föga sympatisk liten flicka.
En gång, då pastorn till Jerry yttrade någonting, som han
verkligen fått om bakfoten, föll Faith in och motsade honom.
Pastorn rynkade då sina vita ögonbryn mot henne.
— Små flickor ska inte falla stort folk i talet, sade han.
— Att avbryta så där verkar mycket ouppfostrat. — Och
de ska inte heller säga emot personer, som vet vida mer än
de gör.
Denna skrapa förbättrade ingalunda Faiths lynne. Jaså,
hon skulle tas med bland »små flickor», liksom om hon
inte vore större än den där knubbiga Rilla uppe på
Ingleside. Det var odrägligt. Och hur gräsligt åt inte den
främmande pastorn! Han till och med tog upp ett av stackars
Adams ben mellan tummen och pekfingret och gnagade på
det. Varken Faith eller Una ville röra en bit av den
steken, och de kastade blickar på gossarna, som om de varit
ingenting mindre än kannibaler. Faith kände, att om inte
denna hemska måltid snart toge ett naturligt slut, skulle hon
slänga någonting i pastorns skinande skalle. Men
lyckligtvis fann sig pastorn ej föranlåten att ta en portion till av
tant Marthas degiga och smaklösa äppelpaj, utan läste från
bordet. Det blev en lång bordsbön, vari pastor Perry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
