- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
201

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han hade efterhand kommit till insikt om att han lärt
sig hålla av Rosemary. Inte så mycket som han hållit av
sin Cecilia, naturligtvis. Det var ju någonting helt annat.
Den kärleken, som brann i den första ungdomens, det
romantiska svärmeriets klara färger, kunde, trodde han,
aldrig vända åter. Men Rosemary var vacker och älsklig och
mycket snäll. Hon var ett synnerligen trevligt sällskap.
Han var lyckligare i hennes närhet än han någonsin trott
han skulle kunna känna sig. Hon skulle bli en idealisk
husmor för hans hem, en god, en änglasnäll mor för hans
barn.

Under de år pastor Meredith gått och varit änkling,
hade han fått otaliga vinkar både från ämbetsbröder och
församlingsbor, vilka alls icke kunde misstänkas för några
beräknande motiv, om att han borde gifta om sig. Men
dessa vinkar hade aldrig gjort något intryck på honom.
Man trodde allmänt, att han inte märkte dem. Men det
var ett stort misstag, han märkte dem mycket väl. Och
under de ljusa mellanstunder, då han lät sitt vakna sunda
förstånd råda, visste han fullkomligt, att det förnuftigaste
han kunde göra var att se sig om efter en lämplig fru.
Men sunt förnuft var inte John Merediths starka sida, och
att efter noggrant övervägande bestämma sig för någon
»lämplig» kvinna, liksom man väljer sig en hushållerska
eller en kompanjon i sin affär, det var någonting, som alls
inte smakade honom. Han var helt enkelt ur stånd
därtill. Så han hatade ordet »lämplig»! Det erinrade honom
alltid om ämbetsbrodern James Perry. »En lämplig kvinna
av lämplig ålder» hade han sagt på sitt smilande och
salvelsefulla sätt, och den vinken hade minsann varit tydlig
nog. Just nu bodde inom John Meredith ett alldeles
otroligt begär att rusa åstad och fria till den yngsta och mest
»olämpliga» kvinna han kunde hitta på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free