Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sin brud till den gamla prästgården. Det fanns så
mycket moderligt gott hos henne.
Det var lördagskväll, och egentligen gick han sällan
på besök om lördagskvällarna, eftersom han då i regeln
brukade sitta och för sista gången genomgå söndagens
predikan. Men han hade valt denna kväll, därför att han
försport, att Ellen West skulle vara borta på sitt håll, så att
han skulle finna Rosemary ensam. Hur många angenäma
kvällar han än tillbragt i stugan på kullen, hade han ännu
aldrig sedan det första mötet vårkvällen vid källan råkat
Rosemary ensam. Den äldre systern hade alltid varit med.
Han hade just ingenting emot att Ellen satt med i
rummet. Han tyckte bra om Ellen West, och de voro riktigt
goda vänner. Ellen anlade ofta en nästan maskulin
synpunkt på vissa saker och ting och hade ett sinne för
humor, som mycket tilltalade hans egen uppfattning. Han
tyckte om hennes intresse för politiska frågor och för de
stora världshändelserna. I hela byn fanns det ingen man,
ej ens doktor Blythe undantagen, som bättre förstod att
bedöma dem.
— Jag anser, att så länge man lever, bör man
vidmakthålla sitt intresse, sade hon en gång. — Låter man det
slockna, tycker jag, att det blir föga skillnad mellan en
levande och en död.
Han tyckte om hennes mörka, fylliga altröst, han tyckte
om det hjärtliga skratt, varmed hon alltid avslutade en
lustig, väl berättad historia. Hon pikade honom aldrig i
fråga om barnen som de andra fruarna och fröknarna i
The Glen brukade göra, hon tråkade aldrig ut honom med
byskvaller, hon var inte snarstucken, inte småaktig. Hon
sade alltid sin mening rent ut. Det fanns bokstavligen inte
ett dugg att anmärka på henne. Hon skulle alltså bli en
alldeles förträfflig svägerska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
