Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgängeslivet i Lowbridge eller The Glen, men varhelst de syntes,
gjorde Ellens livlighet och kvickhet och Rosemarys fägring
och älsklighet dem till välkomna gäster. Båda hade haft
vad man kan kalla »en besvikelse» i sin ungdom. Havet
hade ej åter släppt från sig Rosemarys trolovade, och
Norman Douglas, som på den tiden var en käck och oförvägen
ung jätte med röd kalufs, beryktad för sitt vilda överdåd,
när han körde på vägarna, och sina galna, ehuru skäligen
harmlösa upptåg, hade blivit osams med Ellen och skilts
från henne i vredesmod.
Det var ingen brist på sådana unga män, som skulle
ha velat bli både Martins och Normans efterträdare, men
ingen såg ut att finna nåd inför flickorna West, vilka så
småningom sågo ungdomen och skönheten förgå — dock
utan synbar saknad. De voro mycket hängivna sin mor,
och hon var ständigt bunden vid sitt sjukläger. De tre
hade sina förtroliga husliga intressen — böcker, blommor
och små husdjur — och med dem levde de glada och
belåtna.
Fru Wests död, som inträffade på Rosemarys
tjugofemte födelsedag, beredde dem bitter sorg. Till en början
ledo de gränslöst av ensamheten. Särskilt Ellen fortfor
att ruva över sin sorg, och hennes timslånga grubbel
avbröts blott av häftiga gråtanfall. Lowbridges gamle
doktor sade till Rosemary, att han fruktade för ihållande
melankoli eller kanske någonting ännu värre.
En gång, när Ellen suttit hela dagen utan att vare sig
tala eller äta, hade Rosemary kastat sig på knä bredvid
sin syster.
— O, Ellen, du har ju mig kvar, sade hon bönfallande.
— Är jag då ingenting för dig? Vi har ju alltid hållit så
mycket av varandra.
— Dig får jag inte alltid behålla, sade Ellen och bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>