Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet - XXII. Kissen får besked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av vägran och beklagande färdig. Men nu hade hon
fullständigt tappat bort orden. Hon måste ju säga nej — men
fann i en hast, att det var henne omöjligt. Hon kunde inte
få fram ordet. Hon visste nu, att det inte var så, att hon
hade kunnat älska John Meredith, hon visste, att hon gjorde
det. Tanken på att förvisa honom ur hennes liv blev ångest
och vånda.
Men någonting måste hon ju säga. Hon lyfte på sitt
nedböjda huvud med guldhåret och bad honom stammande
om några dagars — betänketid …
John Meredith blev litet överraskad. Han var ej mera
inbilsk än en man har rätt att vara, men han hade så
säkert väntat, att Rosemary West genast skulle svara ja.
Han hade nästan känt sig övertygad om att hon älskade
honom. Varför då denna tveksamhet — detta underliga
uppskov? Hon var ju ingen skolflicka, som själv inte
visste vad hon ville. Han riktigt fick en stöt för bröstet,
så ledsen och besviken kände han sig … Men med sin
aldrig svikande blida artighet beviljade han hennes
begäran och gjorde genast uppbrott.
— Om ett par dar skall jag ge er svar, sade Rosemary
med nedslagna ögon och åter brännande kinder.
När dörren stängts efter honom, gick hon tillbaka in i
rummet och vred sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
