Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Kissen får besked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rummet i några minuter, därefter stannade hon framför
den stol, där den stora svarta Jimmy legat hela kvällen
och sovit lugnt. Ett stramt leende lyste upp hennes mörka
ansikte. Det hade blott varit under en enda period i
hennes liv — tiden omedelbart efter moderns död — då Ellen
varit ur stånd att mildra sorgen med litet skämt. Till och
med under den bittra stämning, som fyllde henne, sedan
Norman Douglas slagit upp med henne, hade hon skrattat
för sig själv fullt ut lika ofta som hon hade gråtit.
— Här blir väl litet sura miner nu, kisse lille. Jaha,
du, litet gråväder får vi allt bereda oss på. Men vi får
väl ta dagen som den kommer, du och jag, kisse. Vi ha
handskats med dumma flickungar förr i våra dar. Hon
får väl gå och vara vid dåligt humör så länge det roar
henne, kisse lille. Hon har lovat, och sina löften ska man
hålla, det vet du nog. Och nu säger jag inte mer om detta,
varken till henne eller till dig, Jimmy lille.
Men Ellen låg klarvaken i sin säng ända tills morgonen
grydde.
— — —
Något dåligt lynne eller några sura miner märktes dock
inte. Dagen därpå var Rosemary blek och fattad och
ovanligt tyst. Men det var också den enda olikheten Ellen
kunde spåra. Och hon tycktes inte vara ond på Ellen.
Det var ruskigt väder, så ingendera kom sig för med
att gå i kyrkan. På eftermiddagen stängde Rosemary in
sig på sitt rum och skrev ett kort brev till John Meredith.
Hon litade ej så pass mycket på sig själv, att hon vågade
ge nonom ett muntligt svar. Hon var säker på att om han
misstänkte, att hon gav honom ett motvilligt nej, skulle
han ej vilja ta emot det som ett definitivt svar, och hon
kände sig ej ha krafter nog att stå emot några bedrövade
böner. Hon måste få honom att tro, att hon alls inte brydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
