- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
218

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Kissen får besked

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig om honom, och det kunde hon göra blott medelst ett
brev. Hon skrev nu ett kortfattat avslag i så stela och
kalla ordalag som möjligt. Det var nätt och jämt hövligt,
det öppnade inget kryphål även för den djärvaste friare
— och det kunde sannerligen inte John Meredith kallas.

Sårad och förödmjukad drog han sig inom sitt skal, när
han dagen därpå läst Rosemarys lilla kalla biljett inne i
sin dammiga studérkammare. Och samtidigt gjorde han
en upptäckt, som förfärade honom. Han hade trott, att han
ej älskade Rosemary lika varmt som han på sin tid älskat
Cecilia. När han nu förlorat henne, visste han, att han
gjorde det. Hon var allt för honom — allt. Och nu måste
han stänga henne ute ur sitt liv. Ingen vänskap kunde
komma i fråga. Livet rullade upp sig framför honom i
ödslig och grå enformighet. Men han måste hålla ut —
där var hans arbete — hans barn … Men allt hans
livsmod hade försvunnit. Hela kvällen satt han inne i sin
mörka, oeldade, otrevliga studérkammare med huvudet
lutat i händerna.

Uppe i stugan på kullen hade Rosemary fått svår
huvudvärk och gått tidigt och lagt sig. Och Ellen pratade
med kisse Jimmy, där han låg och spann fram sitt förakt
för de dumma människorna, som inte visste, att en mjuk
kudde i den goda värmen var det enda, som verkligen var
av någon vikt och betydelse.

— Vad skulle fruntimmerna göra, om inte huvudvärk
nå’nsin uppfunnits, kisse lille? Men vi får väl ta det med
ro. Inte vara så noga de här närmaste veckorna. Jag
kan tala om för dig, att jag är inte så värst glad själv,
kisse miss. Jag känner mig nästan till mods, som om jag
hade dränkt en kattunge. Men hon har lovat — och hon
var den, som erbjöd sig att ge löftet, kisse lille.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free