- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
219

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Goda föresatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXIII.

Goda föresatser.



Ett lätt duggregn hade fallit hela dagen — ett fint
vårregn, som liksom susade och viskade om konvaljer och
vaknande violer. Hamnen och viken och de låga
strandängarna hade legat svepta i pärlgrå dimslöjor. Men nu
på kvällen hade regnet upphört och dimman fläktat ut till
havs. Molntappar flöto fram i rymden likt skära
rosenblad. På andra sidan viken stod skogen mörk mot en
fond av brandgult och flammande rött. En stor,
silverblänkande aftonstjärna hade trätt fram rakt ovanför
vågbrytaren. En frisk bris hade blåst upp och drog genom
Regnbågens dal, mättad med doften från barr och kåda och
fuktig mossa. Den sjöng en liten dämpad melodi inne bland
de åldriga granarnas tungt vaggande kronor runt
kyrkogården och lekte med Faiths yviga lockar, där hon satt
på gubben Hezekiah Pollocks gravhäll med armarna om
Mary Vance och Una. Karl och Jerry sutto mitt emot dem
på en annan gravhäll, och alla fem voro bräddfulla med
energi, sedan de suttit instängda av regnet hela dagen.

— Se, hur luften riktigt skiner i kväll, sade Faith glatt.
— Det är förstås därför att den är så rentvättad efter all
blötan.

Mary Vance tittade dystert på henne. Hon, som visste
vad hon visste eller inbillade sig veta, tyckte, att Faith
tog saker och ting alldeles för lätt. Mary hade någonting
på hjärtat, som hon ville komma fram med, och det tänkte
hon säga, innan hon gick hem. Fru Elliott hade skickat
henne till prästgården med några nyvärpta ägg och
förbjudit henne att stanna längre än en halvtimme. Nu var
den halva timmen så gott som förbi, så Mary drog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free