Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. När man är för givmild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strävt är garnet. Jag skulle ha en känsla av att mina ben
vore lika tjocka som pålarna ute i hamnen. Och du kan
inte tänka dig, så de rivs.
— Ja, då vet jag inte hur du ska bära dig åt.
— Om pappa vore hemma, skulle jag be honom ge mig
ett nytt par, innan butiken stängs. Men när han kommer
hem, är det för sent. Jag ska be honom om måndag —
och så stannar jag hemma från kyrkan i morgon. Jag ska
låtsa, att jag är sjuk, och då kan då tant Martha omöjligt
köra i väg med mej.
— Men då narras du ju, Faith, utbrast Una. — Inte får
du göra så. Det skulle ju vara rysligt. Vad skulle pappa
säga, om han visste det? Minns du inte, hur han talade
med oss se’n mamma var död och sa till oss, att vi skulle
alltid vara ärliga och sanna, hur vi än kunde fela för
resten. Han sa, att vi fick aldrig narras eller hyckla — han
sa, att han förlitade sig på att vi aldrig skulle göra det.
Det får du inte göra, Faith. Ta på dig de randiga
strumporna. Det blir ju bara för en enda gång. I kyrkan
kommer ingen att lägga märke till dem. Det är inte som i
skolan. Och din nya bruna klänning är så lång, att de inte
kommer att synas mycket. Var det inte tur, att tant Martha
tog till den så pass för att du skulle kunna växa i den?
Men jag minns, att du var så förargad för att hon inte ville
lägga upp en bredare fåll nedtill.
— Jag tar aldrig på mig de där strumporna, sade Faith
med hårdnackad beslutsamhet.
Hon reste sig från gravhällen på sina bara vita ben och
klev med stadiga steg över det våta, kalla gräset bort till
den snödriva, som ännu låg kvar inne i vrån vid
kyrkogårdsmuren. Med hopbitna tänder klev hon upp på den
och ställde sig på toppen, så att henens fötter sjönko ned i
den halvt upptöade sörjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
