Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Nya synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag ska sväva omkring i skymningen, antingen det
skall till att dagas eller kvällen faller på, och besöka alla
de platser jag håller av. Minns du hur rysligt jag sörjde,
när jag flyttade ifrån vår lilla Drömstuga, Susan? Jag
trodde aldrig, att jag skulle kunna fästa mig vid Ingleside.
Men det har jag gjort nu. Jag älskar varenda tumsbredd
av dess mark, varenda sten, både stickor och strån, allt …
— Jag tycker själv riktigt bra om platsen, sade Susan,
som skulle ha dött av sorg, om hon nödgats flytta från
den. — Men vi ska inte alltför mycket fästa vårt hjärta
vid jordiska ting, doktorinnan lilla. Det finns någonting,
som heter eldsvådor och jordbävningar. Vi böra städse
vara beredda. MacAllisters gård på andra sidan viken
brann upp för tre nätter se’n. Somliga säger, att Tom
MacAllister själv tuttade eld på huset för att få ut
brandförsäkringen. Ja, det lämnar jag därhän. Jag skulle ändå
vilja tillråda doktorn, att han låter en sotare se om alla
våra kakelugnar. Bättre före var än efter snart heter det.
Men se här kommer fru Elliott in genom grinden, och hon
ser mig ut för att ha något riktigt ärende, vad det nu kan
vara.
— Käraste Anne, har du läst Veckobladet för i dag?
Fröken Cornelia darrade på rösten, dels av
sinnesrörelse, dels därför att hon gått så fort uppför backen från
diverseboden, att hon nästan tappat andan.
Anne böjde sig ned över påskliljorna för att dölja ett
leende. Hon och Gilbert hade fått sig ett hjärtligt skratt,
när de på morgonen läste det öppna brevet på tidningens
första sida, men hon visste, att fröken Cornelia skulle ta
saken tragiskt, och hon ville inte såra hennes känslor
genom att ådagalägga en alltför stor brist på allvar.
— Är det inte gränslöst? Hur ska vi bära oss åt?
frågade fröken Cornelia i full förtvivlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
