- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
253

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Nya synpunkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom en duvning, som han aldrig glömmer. Jag ville, att
Marshall genast skulle säga ifrån, att vi inte ville ha
tidningen längre, men han bara skrattade och sa, att inte på
ett helt år hade det stått inne någonting så läsvärt som
just i det här numret. Marshall vill aldrig ta någonting
på allvar — men så’na ä’ karlarna. Men till all lycka är
Evan Boyd likadan — den, vars potatis ungarna snattade
att ha till sina stekta foreller. Han lär bara gå omkring
och skratta. Men fru Burr i övre Glen, som fick påskrivet
för sitt usla ullgarn, hon blir naturligtvis ursinnig och
träder ut ur vår församling. Nåja, någon förlust för oss blir
det inte. Metodisterna må gärna ta det herrskapet.

— Det var riktigt rätt och lagom, att fru Burr fick skylta
i tidningen, sade Susan, som länge haft en gås oplockad
med den nämnda frun och mycket njutit av att se henne
omnämnd i Faiths märkliga öppna brev. — Nu får hon allt
se, att det inte duger att lura metodistpastorn på hans
avlöning genom att pracka på honom dåligt ullgarn.

— Det värsta är, att man inte kan hoppas på någon
förbättring, sade fröken Cornelia dystert. — Så länge
pastor Meredith gick och hälsade på om kvällarna uppe hos
systrarna West, trodde jag, att det snart skulle dra in en
ny, förståndig fru i prästgården, som kunde ställa saker
och ting en smula tillrätta. Men det är inte värt att
hoppas på det numera. Det är slut mellan dem. Hon ville
väl inte ha honom för de besvärliga ungarnas skull — det
är åtminstone den allmänna uppfattningen.

— Jag tror då inte, att han nå’nsin friat till henne, sade
Susan, som omöjligen kunde föreställa sig, att en pastor
någonsin kunde få korgen.

— Jaha, se det vet ingen nå’nting om. Men säkert är,
att han går aldrig dit mer. Och Rosemary har inte sett
kry ut på hela våren. Jag hoppas hennes besök i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free