- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
257

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Nya synpunkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säkert inte en fiende i hela världen. Tvärtom, envar, som
kommit henne nära, håller av henne. Hur många, barn
eller vuxna, kan det sägas om? Una Meredith är
älskligheten personifierad. Hon kommer att bli en mycket
intagande kvinna, när hon fått växa upp. Karl Meredith, som
vurmar för myror och grodor och spindlar, skall en dag
bli en naturforskare, som hedrar Kanada och kanske får
världsrykte. Känner herrskapet till någon annan familj i
The Glen eller utanför det samhället, om vilken man kan
säga så vackra och så sanna saker? Nej, jag kunde just
tro det. Varför ska vi då gå och sjåpa oss med ursäkter
å den familjens vägnar och låtsa, att vi skämmas för den?
Nej, vi tvärtom fröjdas åt vår snälle och duktige pastor
och hans rara och framåtsträvande gossar och flickor.

Anne tystnade, delvis därför att hon var nästan andlös
efter sitt långa anförande, delvis därför att hon ej längre
litade på sin röst — så gränslöst komiskt tedde sig tant
Cornelias ansikte och minspel. Den goda frun stirrade
hjälplöst på Anne, tydligen uppslukad av de nya idéernas
virvlande malström. Men hon kom åter upp till ytan
med ett lätt frustande läte och började med kraftiga
simtag närma sig land.

— Anne Blythe — jag önskar du kunde sammankalla
det där mötet nu på fläcken och låta dem få i sig det du
nyss sa. Du har öppnat mina ögon — jag riktigt skäms
för mig själv. Det tvekar jag inte att erkänna.
Naturligtvis — så skulle man säga. Och det är ju sant — varteviga
ord. Vi har gått här och blundat för de saker, som
verkligen någonting betyder, och bara tittat snett på
bagatellerna, som inte är annat än rena strunten. Anne lilla, ett
blindstyre har jag varit, men nu ser jag klart. Här
behövas inga ursäkter. Men jag kan väl ibland få resonera
litet med dig som vanligt, för att lätta mina känslor, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free