- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
262

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Konserten på kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sträng och bedrövad ut. Nej, det kunde omöjligen vara
det …

— Barn, sade pastor Meredith, jag har fått höra
någonting, som gjort mig mycket ledsen. Är det sant, att ni
förra torsdagskvällen sutto ute på kyrkogården och sjöngo
slagdängor, medan ett bönemöte hölls inne i metodistkyrkan
straxt bredvid?

— Ja, snälla pappa, inte kom vi ihåg, att de hade
bönemöte, utbrast Jerry i ångerfull ton.

— Då är det alltså sant — ni har gjort det?

— Jag vet inte vad pappa menar med slagdängor. Vi
sjöng psalmer och andliga sånger — vi höll ju konsert …
Vad var det för ont i det? Och jag kan försäkra, att vi
aldrig ett ögonblick tänkte på att metodisterna hade sitt
möte. De brukade ju förr i tiden alltid hålla det
tisdagskvällar, och det är svårt att komma ihåg, att de nu ändrat
om det till torsdagen.

— Sjöng ni ingenting annat än andliga sånger?

— Jo, sade Jerry och blev röd, vi sjöng allra sist:
»Hallå, du käcke sjömatros, var kommer du ifrån?» Faith
sa: Nu ska vi ta nå’nting muntert som avslutning. Men
vi mente ingenting illa — jag kan försäkra, att det gjorde
vi inte, pappa.

— Konserten var min idé, pappa, sade Faith, som var
rädd att fadern skulle lägga all skulden på Jerry. — Vi
sjöng alla de psalmer och andliga sånger vi kunde — vi
hade verkligen så stor repertoar, att vi blev förvånade
själva. Och du satt härinne i ditt rum vid skrivbordet,
fortfor hon, och du sa aldrig ett ord. Du kunde ju ha
kommit ut och förbjudit oss, om det var så anstötligt.

— Mitt barn, jag hade tankarna på annat håll. Jag
märkte inte vad ni hade för er. Det är möjligt, att jag
hörde er sjunga, men jag reflekterade inte över var ni höllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free