Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Fasta och botgöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick också utan någon frukost, men sådant hände ju
förstås ofta. Stundom glömde han själv bort, att han skulle
ha litet mat i sig, och ingen fanns, som kunde påminna
honom. Frukosten, såsom tant Martha anordnade den, var
för resten inte av den art, att man saknade den så värst
mycket. Även om man var aldrig så hungrig, kändes det
inte som någon svårare försakelse att avstå från den
»klumpiga» gröt och den i blått skiftande, tunna mjölk, som alltid
särskilt förtretat Mary Vance.
Men middagen — det var en annan sak. Då hade
barnen hunnit bli fruktansvärt hungriga, och den rostbifflukt,
som genomträngde prästgården och kändes högst aptitlig,
ehuru själva rostbiffen aldrig var tillräckligt genomstekt,
när den serverades, var nästan mer än den kunde stå ut
med, som var utrustad med ett normalt luktorgan. I full
förtvivlan rusade barnen ut på kyrkogården, dit lukten ännu
icke nått. Men Una kunde ej ta sina ögon från
matsalsfönstret, genom vilket man kunde se pastorn från Lowbridge,
där han med servietten knuten under hakan satt och
tuggade helt fridsamt.
— Om jag bara finge en endaste liten, liten bit!
suckade hon.
— Nehej du, det blir inte av, sade Jerry. — Det är klart,
att det känns hårt — men det är ju just däruti, som
straffet ligger. Jag kunde äta ett vedträ från kökslåren i denna
stund, men klagar jag? Nej, låt oss tänka på någonting
annat. Låt oss höja oss över våra magar.
När det blev tid att äta kvällsvard, hade de just ingen
känning av de slitningar i inälvorna, som plågat dem förut
under större delen av dagen.
— Vi håller nog på att vänja oss, ska ni få se, sade
Faith. — Jag känner mej konstig i hela kroppen, men jag
kan just inte påstå, att jag är hungrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
