Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Fasta och botgöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kämpade i sitt bryderi och i sin villrådighet utan någon
vägledande hand, utan någon vänligt rådande och manande
röst … Faiths i all oskuld yttrade ord hade givit fadern
ett stygn i hjärtat, och såret värkte ännu. »Ingen» fanns,
som kunde se till dem — trösta deras små själar och ta
vård om deras små kroppar. Hur spenslig och klen hade
inte Una sett ut, där hon låg i sin långa svimning på soffan
i sakristian! Hur magra voro inte hennes små händer, hur
blekt det lilla ansiktet. Hon såg ut, som om hon kunnat
glida från honom med en vindfläkt — den söta lilla Una,
som Cecilia bett honom vara särskilt rädd om. Ännu
aldrig efter sin hustrus död hade han känt en sådan isande
ångest som när han lutade sig ned över sin lilla flicka,
där hon låg medvetslös. Någonting måste han göra — men
vad? Skulle han bedja Elizabeth Kirk bli hans hustru?
Hon hade ett gott hjärta, hon skulle bli snäll mot hans
barn. Han skulle kunna förmå sig därtill, om det inte vore
för den kärleks skull, som han alltjämt bar till Rosemary
West. Men förrän han ryckt upp den med roten, kunde
han ej välja sig en ny hustru. Och han var ur stånd att
rycka upp den med roten — han hade försökt, men det var
honom omöjligt.
Rosemary hade varit i kyrkan den kvällen, för första
gången efter hennes hemkomst från Kingsport. Han hade
uppfångat en skymt av hennes ansikte längst borta i den
överfulla kyrkan, just som han slutat sin predikan. Hans
hjärta hade börjat häftigt bulta. Medan kören sjöng, satt
han orörlig med böjt huvud och hamrande pulsar. Han
hade ej sett henne sedan den kväll, då han friade till henne.
När han åter reste sig för att intonera psalmen, skälvde
hans händer, och hans bleka ansikte var övergjutet av en
rodnad.
Därefter hade Unas svimning tills vidare förjagat allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
