- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
271

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. En spökhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trodde jag skulle stupa. Men jag blev också så gräsligt
rädd däruppe vid den gamla Baileyska gården.

— Vad blev du rädd för? frågade Di litet spefullt.

— Jag vet inte vad det var. Jag gick och bökade
under syrenerna i den gamla trädgården för att se, om där
kommit upp några liljekonvaljer ännu. Där var mörkt inne
bland buskarna som i en säck, och rätt som det är, får
jag se nå’nting, som rör sig och liksom ruskar på sig och
kryper bortåt andra ändan av trädgården, inne bland
körsbärsträden. Det var vitt. Jag gav mej inte tid att titta
efter vad det var — det ska ni aldrig tro. Jag skuttade
över diket, och se’n gnodde jag allt vad tygen höll. Så
sant som jag här sitter — det var Henry Warrens vålnad.
Han spökar.

— Vem var Henry Warren? frågade Di.

— Och varför skulle inte han ha ro i sin grav utan gå
igen och spöka? frågade Nan.

— Jag tror ni ä’ snurriga — har ni då aldrig hört
historien? Och ni har ändå växt upp i The Glen. Vänta bara
så jag får hämta andan en smula, så ska jag nog berätta.

Walter ryste av angenäm förväntan. Han älskade
spökhistorier och fick alltid tårarna i ögonen, när han hörde
sådana. Deras mystik, den dramatiska spänningen, den
ohyggliga, nervskakande höjdpunkten utövade en
oemotståndlig tjusning på honom. Longfellow blev genast tam
och vardaglig. Han kastade undan diktboken och sträckte
ut sig så lång han var på magen, med armbågarna vilande
mot gräset. Nu skulle han riktigt lyssna och moja sig
med alla sina sinnen. Han fäste sina stora, egendomligt
lysande ögon på Marys ansikte.

Mary önskade, att han inte ville titta så stint på henne.
Hon kände, att hon skulle kunna göra vida mer av
spökhistorien, om inte Walter stirrat så där envist på henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free