Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. En spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor sa, att Tom hade tagit livet av honom på något
sätt. Se’n dröjde det inte länge, förrän det hette, att Henry
gick igen. Han spökade i den gamla trädgården. Man
kunde höra om nätterna hur han suckade och jämrade sig
och grät. Gubben Tom och hans hustru våga’ inte stanna
kvar, de reste sin väg, långt västerut, och kom aldrig mer
igen. Stället fick ett så’nt dåligt rykte, att ingen vågade
vare sig hyra eller köpa det. Därför har det fått förfalla
så rysligt. Det där hände för trettio år se’n, men Henry
Warrens vålnad går omkring ännu.
— Tror du verkligen på det där? sade Nan. — Det gör
då inte jag.
— Visst gör jag det. Riktigt hyggligt och trovärdigt
folk har sett honom — och hört honom, svarade Mary. —
Di säger, att han kommer krypande på marken och tar en
om smalbenen och jämrar sig och stönar och låter illa
precis som han gjorde, medan han levde. Jag tänkte på det
där, så fort jag såg det vita inne bland buskarna — kors
i all min’ dar, hade han så där huggit tag i mej om bena
och jämrat sej, så hade jag välan fallit död ner på fläcken.
Så jag tog te schappen och sprang allt vad jag orka’. Det
hade ju gott och väl kunnat vara han, som gick igen och
spökade, och jag ville minsann inte utsätta mej för nå’n
risk.
— Det var troligen fru Stimsons vita kalv, skrattade
Di. — Den brukar gå och beta i det höga gräset inne i
trädgården — jag har själv sett den.
— Kanske det. Men jag vill i alla fall aldrig mer ta
vägen över Baileys gamla trädgård, när jag går hem. Här
kommer Jerry med en hel kvist uppträdd med foreller. I
dag är det min tur att laga till dem. Både Jem och Jerry
säjer, att jag lagar så väldigt god mat. Och Cornelia sa
jag skulle få ta med mej en plåt med nygräddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
