Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. En spökhistoria - XXX. Ännu ett spöke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvmånar med sylt i — det var då på ett hängande hår, att jag
släppt hela påsen, när jag såg Henrys vålnad.
Jerry vrålade av skratt, när han fick höra spökhistorien,
som Mary berättade på nytt, medan hon stekte fisken.
Hon kunde nu ogenerat fiffa upp den med ett par nya,
rafflande detaljer, eftersom Walter och Faith hjälptes åt att
»duka bordet». Spökhistorien imponerade ej på Jerry.
Men Faith, Una och Karl hade i all hemlighet blivit
mycket rädda, ehuru de naturligtvis aldrig hade velat
erkänna det.
Det gick nog an, så länge solen stod på himlen och de
alla sutto tillsamman i dalen. Men när kalaset var slut och
man skildes åt för att gå var och en till sitt, medan
skuggorna föllo allt längre — då kommo de ihåg och ryste vid
minnet. Jerry följde med flickorna Blythe upp till
Ingleside för att prata en stund med Jem, och Mary Vance tog
samma väg för att gå hem till sig. Faith, Una och Karl
måste alltså bege sig hem till prästgården ensamma. De
gingo mycket tätt bredvid varandra och gjorde en stor lov,
när de måste passera den gamla Baileyska trädgården. De
trodde naturligtvis visst inte, att det spökade där, men se
komma i dess närhet — nej, det aktade man sig nog för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
