- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
277

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Ännu ett spöke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någonting vitt — någonting, som skymtade vitt och
konturlöst i det tilltagande mörkret. De tre syskonen sutto där
och stirrade liksom förstenade.

— Hon såg inte fel … viskade Una. — Men — det är
väl — kalven.

— Det är — mycket för stort — för att vara — kalven,
viskade Faith tillbaka. Hennes läppar och tunga voro så
torra, att hon knappt förmådde forma orden.

Plötsligt drog Karl ett häftigt andetag. — Det
kommer hit!


Flickorna kastade en sista ångestfull blick. Jaha,
mycket riktigt, här kom det krypande eller svävande över
vallen, och sådana rörelser hade väl aldrig i livet en kalv …
Vild förskräckelse jagade allt förstånd på flykten. I detta
ögonblick voro alla tre fullt och fast övertygade om att
vad de sågo var den olycklige Henry Warrens vålnad.
Karl rusade upp och störtade blint i väg. Flickorna följde
honom under upphävande av ett samstämmigt skrik. Som
galningar sprungo de uppför backen, över landsvägen och
in på prästgårdsområdet. När de gingo hemifrån, hade tant
Martha suttit i köket och sytt. Nu var hon inte där. De
rusade till faderns studérkammare. Den låg mörk och tom.
Liksom drivna av en och samma ingivelse ilade de ut igen
och styrde kurs på Ingleside — men inte genom
Regnbågens dal. Utför backen och fram genom The Glens storgata
hastade de med av fruktan bevingade steg, Karl i spetsen,
Una med sina kortare ben sist.

Ingen försökte hejda dem, fastän alla, som sågo dem,
undrade vad prästgårdsungarna nu ställt till för nytt
spektakel. Men utanför Inglesides grind stötte de rakt på
Rosemary West, som varit inne på en stund för att återlämna
några lånade böcker.

Hon såg deras likbleka ansikten och förfärade ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free