Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Ännu ett spöke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så som Mary sa — och den kröp utför vallen för att komma
efter oss … Ugglor kryper väl inte heller?
Rosemary såg på Susan.
— De måste ha sett någonting, som skrämt dem, sade
hon.
— Jag ska gå och se efter, sade Susan kallt. — Lugna
er nu, barn. Vad ni än har sett, så inte var det ett spöke.
Vad stackars Henry Warren angår, så är jag säker på att
han inte begär bättre än att få vila lugnt i sin grav, när
han väl kom dit en gång. Aldrig behöver ni vara rädda
för att det är han, som går igen. Om nu fröken West vill
försöka få dem att ta sitt förnuft tillfånga, så ska jag gå
dit bort och företa en undersökning.
Susan begav sig bort mot Regnbågens dal, sedan hon
gripit ett stadigt tag om en hötjuga, som hon hittade, stödd
mot en gärdesgård, sedan doktor Gilbert förut under
dagens lopp gått och vänt höet på sin lilla ängslapp. En
hötjuga skulle väl inte kunna uträtta stort, om man verkligen
mötte ett spöke, men det låg dock en tryggande känsla
uti att vara försedd med ett dylikt vapen. Ingenting
misstänkt förmärktes i Regnbågsdalen, när Susan kom så långt.
Ingen vit figur i svepning lurade inne i den gamla
förvildade trädgårdens dunkla vrår. Susan marscherade tappert
kors och tvärs på både sandgångar och gräsplaner och
bultade slutligen med sin hötjuga på dörren till den lilla
stugan på andra sidan, där fru Stimson bodde med sina båda
döttrar och den förut omtalade, misstänkta kalven.
— — —
På Inglesides veranda hade Rosemary lyckats lugna
barnen. De gräto ännu en liten stund, därför att tårarna
nu en gång börjat rinna, men inom dem grydde redan en
svag aning om att de nog kanske ändå låtit skrämma sig
av rakt ingenting och följaktligen burit sig mycket dumt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
