- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
293

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Envist folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som någon komplimang. Men hon vågade ej uttrycka
något ogillande av Rosemarys yttrande — stackars Ellen
vågade för närvarande inte visa sig stött över någonting.
Och det var första gången, som Rosemary till henne
nämnt Normans namn. Hon kände, att det måste betyda
någonting.

— Jag råkade Norman Douglas nere i dalen, återtog
Rosemary och såg stadigt på systern, och han talade om
för mig, att han och du tänker gifta er — såvida jag ville
ge dig min tillåtelse.

— Jaså? Nå, vad svarade du? — Ellen försökte tala
naturligt och obesvärat, men misslyckades jämmerligt.
Hon förmådde ej möta Rosemarys ögon. Hon såg ned
på Jimmys glänsande päls och betogs av en stor rädsla.
Rosemary måste ha svarat antingen ja eller nej. Hade
hon gett sitt samtycke — ja, då skulle Ellen känna sådan
blygsel och sådana samvetskval, att glädjen över att ha
återfått en avviken fästman skulle betydligt dämpas. Men
hade hon vägrat — ja, Ellen hade nu en gång lärt sig att
leva utan Norman Douglas, men hur det var — sveko nu
de framtidsutsikter, som på sista tiden börjat hägra för
henne, skulle hon känna det som ett tungt slag.

— Jag svarade, att för så vitt mig angår, så kan ni
gifta er med varandra närhelst ni vill, sade Rosemary.

— Tack, sade Ellen och såg som förut på Jimmy.

Rosemarys ansikte fick ett vekare uttryck. — Jag
hoppas du måtte bli lycklig, Ellen, sade hon milt.

— O, Rosemary — Ellen såg upp med bedrövelse i
blicken — jag blyges så — jag förtjänar det inte — så som
jag handlat mot dig —

— Det talar vi inte om, sade Rosemary hastigt och i
avgörande ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free