- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
298

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Pastorn kommer till korta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

önska på era bara knän, att ni uppfört er som folk och
inte skrämt bort Rosemary. Det är fasligt, att ni ska ha
ett så’nt rykte om er, att ingen hygglig människa vill gifta
sej med eran pappa, bara för er skull. Men jag vet
förstås, att hälften av det, som folk berättar om er, inte är
sant. Men se di har blivit så vana att skylla allting på er.
Det finns folk, som säjer, att det var Jerry och Karl, som
härom natten kastade in stenarna genom fru Stimsons
fönsterruta, och så var det ju i stället de där båda pojkarna
Boyd. Men jag misstänker i alla fulla fall, att det var Karl,
som slängde opp ålen i gamla fru Carrs trilla, fast jag sa
i början, att det tror jag då inte, förrän jag får bättre bevis
än bara gumman Davis’ skvaller … Det sa jag fru
Elliott rakt i ansiktet.

Vad skulle Karl ha gjort? ropade Faith.

— Jo, di säjer — kom nu ihåg, att det är inte jag, som
har hittat på’t, jag säjer bara vad annat folk säjer, så det
är inte värt ni blir arga på mej — jo, di säjer, att en kväll
i förra veckan var Karl och en hop andra pojkar ute på
bron och metade ål. Och rätt som det var, kom gumman
Carr åkande i sin lilla kärra, som är öppen baktill. Då
tog Karl och kastade upp en stor ål till henne i kärran,
så den kom under sätet. Och när gumman hunnit upp i
backen nära Ingleside, så slingrade sig ålen fram mellan
hennes fötter. Hon trodde det var en orm, så hon gav till
ett gräsligt skrik och reste sig och hoppade över
vagnshjulet ner på landsvägen. Hästen började skena, men den
vände snart om och sprang hem, och kärran for inte illa.
Men gumman själv, hon for illa — hon skråma sej på
bägge knäna, och hon får spasmer och konvulsioner bara
hon tänker på ålen. Det var väl ändå skamligt att göra
så mot en stackars gammal fru. Hon är hygglig, fast hon
förstås är väldigt konstig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free