- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
303

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Pastorn kommer till korta - XXXIV. Una går på besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dörren till studérkammaren och tassade in. Rummet låg i
skymning. Fadern satt vid sitt skrivbord. Ryggen höll
han vänd emot henne, ansiktet var dolt i händerna. Han
talade för sig själv — avbrutna ord, fulla av ångest och
vånda — men Una hörde och förstod, med den egendomliga
intuition, som stundom kommer till känsliga barn, vilka sluta
sitt själsliv inom sig själva. Lika tyst som hon trätt in
smög hon sig åter ut och sköt sakta till dörren efter sig.
John Meredith överlämnade åt tystnaden omkring honom
sina innersta tankar, sin sorg, sin grämelse och sin längtan
— endast tystnaden, trodde han.

XXXIV.

Una går på besök.



Una gick en trappa upp. Carl och Faith voro redan på
väg i det tidiga månskenet till Regnbågens dal. De hade
hört på avstånd de sprittande tonerna från Jerrys munspel
och förstodo, att barnen Blythe redan voro där och leken
i full gång. Men Una brydde sig inte om att gå med. Hon
gick till en början in i flickornas rum, och där satte hon
sig ned på sin sängkant och lät tårarna strömma bäst de
ville. Hon ville inte, att någon skulle komma i hennes
älskade mors ställe. Hon ville inte ha någon styvmor, som
skulle hata henne och vända hennes fars hjärta från
henne …

Men pappa var så förfärligt olycklig — och om det stod
i hennes makt att laga så, att han bleve lyckligare, måste
hon göra det. Det var bara en enda sak hon kunde göra
— och från och med det ögonblicket hon lämnat
studérkammaren hade hon vetat, att hon måste göra det. Men
det var någonting, som var mycket svårt att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free