Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Una går på besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Una riktigt gråtit ut, torkade hon sina ögon och gick
in i gästrummet. Där var mörkt och mycket instängt och
kvavt, för det var länge sedan rullgardinen varit
uppdragen och fönstret öppnat. Tant Martha var ingen särskild
vän av vädring och frisk luft. Men det gjorde just inte så
mycket, eftersom rummen vädrade sig själva i det ständiga
korsdrag, som uppstod på den grund att det aldrig föll
någon i prästgården in att stänga en dörr. Gästrumsdörren
utgjorde dock ett undantag, den fick stå stängd jämt och
samt, likaså fönstret, så att när någon resande pastor kom
för att ligga över en natt, var han tvungen att sova i ett
mycket kvavt och ovädrat rum.
Till gästrummet hörde en garderob, och längst in i
garderoben hängde en ljusgrå sidenklänning. Una gick in i
garderoben och stängde igen dörren efter sig; så föll hon
ned på sina knän och tryckte ansiktet mot det mjuka
sidentyget. Den klänningen hade varit hennes mors
brudklänning. I dess veck dröjde ännu kvar en svag och mild
parfymdoft, den kändes som den sista återstoden av en öm
och innerlig kärlek. Där inne i garderoben tyckte alltid
Una, att hon kom sin mor mycket nära — det var nästan
som om hon låg på knä framför henne med huvudet i
hennes knä. Hon brukade gå dit in någon gång och vara för
sig själv i ensamheten en stund, när livet kändes mycket
tungt.
— Mamma, viskade hon till den gråa sidenklänningen,
jag skall aldrig glömma dig, mamma, och jag skall alltid
hålla allra mest av dig. Men jag är tvungen att göra det,
mamma, därför att pappa är så olycklig, och det är så synd
om honom. Jag vet, att du skulle inte vilja, att han gick
och sörjde. Och jag skall bli mycket snäll mot henne,
mamma, och försöka hålla av henne, även om hon blir
sådan som Mary Vance säger, att styvmödrar alltid är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
