Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
alt Luthers helgelselära låg liksom innesluten
i hans lära om rättfärdiggörelsen gienom tron.
Och i visst avseendle kunna vi väl även säga, att Luther
härutinnan stod på Bibelns grund. Rättfärdiggörelsen
genom tron, rätt fattad, sammanhänger på det innerligaste
med helgelsen, d. v. s. Kristi borttagande genom sin
försoningsdöd av syndens skuld och fördömelse sammanhänger
på det allra intimaste med brytandet utav syndens makt och
herravälde i våra liv och sålunda med frigörelsen från själva
synden. Luther skilde icke emellan rättfärdiggörelsens och
nya födelsens nåde verk, utan ansåg, att det senare låg
inneslutet i det förra, Visserligen var Luther ytterst rädd för
att på något sätt blanda in något eget hos människan såsom
förtjänande orsak till rättfärdiggörels|en. Han opponerar sig
därför på det kraftigaste mot den katolska läran, att tron
skulle ha sin gestalt genom kärleken, om den skulle vara
rättfärdiggörande. »Låt oss icke bekymra oss», skriver han,
»av de gudlösa utläggningar och tillsatser, som de
förnufts-kloka vågat göra, förebärande, att tron först då gör ossi
rättfärdiga, när kärlek och goda gärningar tillkomma,» Och
vidare: »Kraften att rättfärdiggöra bör man icke fästa vid
någon sådan beskaffenhet, som gör oss täcka inför Gud,
utan vid tron allena, som omfattar och i hjärtat besitter
Frälsaren Kristus själv. Denna tro rättfärdiggör utan och
före kärleken.»*)
Klart är, att Luther här fullkomligt riktigt betonade den
sanningen, att en människa, som Vaknat över sin synd och
verkligen känner nöd över densamma och så söker Guds
nåd i Kristus, måste, om hon skall verkligen komma till frid
i hjärtat, hänvisas uteslutande till Guds fria nåd i Kristus
utan all egen förtjänst och värdighet. Varje aldrig så litet
erfaren själasörjare vet detta. Hur ofta klaga icke sådana
väckta själar över sitt onda hjärta, som icke kan älska, icke
verkligen ångra och känna bedrövelse över synden, som de
*) Galaterbrevet, sid. 132 och 143.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
