Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - II. Luthers lära om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
någon makt över oss, oaktat Han med rätta kunnat göra så.
Utan tvärtom handlade Han så i möda, arbete, lidande och
död, att Han var lik andra människor och i åthävor och sätt
att skicka sig intet annat än en människa, liksom om Hän
hade behövt allt detta och icke ägt något av Guds skepnad.
Men Han liar gjort det alltsammans för vår skull för att tjäna
oss, och på det allt, vad Han i denna tjänareskepnad
verkade, skulle bli vår egendom.
Så bör ock en kristen — liksom hans huvud Kristus —
då han genom sin tro äger fullhet och mättnad, låta sig
nöja med denna genom tron erhållna gudomliga skepnad,
utom att han, såsom jag har sagt, bör föröka denna sin tro,
till dess den blir fullkomlig. Ty den är hans liv, hans
rättfärdighet och salighet, den bevarar hans personlighet och gör
den täck samt meddelar honom allt vad Kristus har, såsom
ovan blivit sagt och Paulus bekräftar i Gal. 2:20 med de
orden : ’Det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds
Son’. Och ehuru lian sålunda är fri från alla gärningar, bör
lian dock åter utblotta sig i denna sin frihet, antaga en
tjänares skepnad, bliva lik människor och i åthävor funnen
såsom en människa, tjäna, hjälpa och på allt sätt handla
med sin nästa, såsom han ser, att Gud har handlat och
handlar med honom genom Kristus — och detta allt för intet
utan hänsyn till något annat än Guds välbehag, och härvid
bör han tänka så: Välan, mig ovärdiga och fördömda
stackars människa har min Gud i Kristus utan all min förtjänst
av idel, oförskylld barmhärtighet givit rättfärdighetens och
frälsningens alla rikedomar, så att jag nu mer alls icke
behöver något annat än tron, som litar på att det förhåller sig
så. Varför skulle jag då icke mot en sådan Fader, som har
överhopat mig med sina oskattbara rikedomar, fritt och glatt,
av hela mitt hjärta och av egen drift göra allt, vad jag vet
vara välbehagligt och täckeligt inför Honom? Jag vill
därför giva mig såsom en Kristus åt min nästa, på samma sätt
som Kristus har givit sig ut för mig. Och jag vill icke göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
