Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mademoiselle!» ropade han med pipig, ängslig stämma,
i det han satte handen för ögonen och höjde lyktan öfver
hufvudet. »Mademoiselle Edméel»
En ung flicka i lång, ärmlös kappa med
skinnbesättning, och på hufvudet en gammalmodig hatt från åttiotalet
med plymer och vida brätten à la bergère, kom raskt
springande från en smal sidogång upp emot trappan.
»Jag kommer ju, Jeanot,» hennes stämma klang frisk
och hög genom blåsten. »Jag kommer ju! Du behöfver
inte skrika, som om gården brunne.» Med ett par språng
var hon uppe på stenafsatsen. »Är abbéen då kommen?»
frågade hon oroligt.
»Abbéen väntar på er, Mademoiselle,» svarade den
gamle med förebrående eftertryck. »Monsieur de Châtillon
är med honom.»
Han sköt med ryggen upp den tunga dörren, medan
han talade, och lät damen träda innanför.
Det var en stor, stenlagd förhall, som gick upp genom
två våningar, med urblekta freskomålningar i väggfälten och
i taket. En utskuren, väggfast bänk gick jäms med ena
väggen bort till kaminen, hvari en stor, nytänd brasa
flammande lyste ut öfver golfvets svarta och hvita rutor. I
motsatta hörnet af hallen gick en bred trappa upp till andra
våningen med ett präktigt, förgylldt räckverk, prydt med
vapensköldar och många heraldiska emblemer — allt i en
sökt och snirklad stil. Den såg nästan ny ut, och
förgyllningen stack besynnerligt af mot det öfriga, strängt
gammaldags bohaget af mörknad ek. På midtelväggen ledde två
dörrar in i huset, af hvilka den ena stod halföppen, så att
man hörde rösterna därinifrån. Midt på golfvet hade Jeanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
