- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
20

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverväldigad af trötthet och sömnlust följde hon långsamt
vid abbéens hand tjänaren, som med släpande steg och lyktan
i handen gick framför dem. Först då hon hörde lakejen
vid ingången till salongen nämna deras namn, rätade hon
ovillkorligt på sig.

Det var ett stort, fyrkantigt gemak, i hvilket de blefvo
införda — blott medelmåttigt upplyst af ett par mångarmade
lampetter på hvar sin sida om kaminspegeln, omspända med
gas för att förmildra ljuset. En äldre dam, som höll på
att nysta en garndocka från en ung flickas händer, reste sig
med ett lätt utrop vid ljudet af deras namn och kom strax
emot dem. Edmée kände icke igen henne, men förstod,
att detta måste vara hennes faster, och med en känsla af
att ändtligen ha funnit ett hem, kastade hon sig i hennes
utbredda armar.

»Min kära Edmée! ... Vi väntade dig icke så snart.
Louis, hälsa på din kusin ...»

En ung, mörk herre, som hade stått och läst ett litet
tidningsblad borta vid kaminen, närmade sig nu. Edmée
kände sig plötsligt gripen af en plågsam förlägenhet — hvar
bristfällighet i hennes dräkt, i hennes af resan angripna
utseende blef med ens så outhärdligt medveten. Med en
tillkämpad, tvungen värdighet, som i grunden var blygsel,
hälsade hon kallt och afmätt sin kusin.

Den unga flickan, som hållit garndockan, reste sig nu
och gjorde en kort, behagfull hälsning. Madame de
Chå-teauneuf drog henne till sig och lade hennes hand i Edmées:

»Här ser du din blifvande väninna: Mademoiselle Laure
de Permon. Loulou — du, som alltid är så söt och
förståndig, hjälp du Edmée till rätta, medan jag hälsar på vår
käre abbé.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free