- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
22

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

års faror — som diplomat ställt sig till den nuvarande
regeringens tjänst. Det fanns så få män af hans kast och
namn, som ännu kunnat besluta sig för ett sådant steg, att
han i högsta grad vunnit regeringens erkännande. Hans
mor var icke heller någon ultrarojalist; under dessa tio års
omhvälfningar, som hon alla sett på nära håll, hade hon
småningom blifvit nästan absolut likgiltig för allt annat än
att skaffa sin son och sig själf en betryggad ställning. När hon
tänkte på Bourbonerna, var det med en viss vemodig sympati,
såsom något, hvilket hörde med till hennes ungdoms glans
och nöjen, men som det lika litet tjänade till att tänka på
att få igen.

Tjänaren kom in med té, hvartill serverades något kali
pastej, fågel och konfityrer. Edmée fann sig väl i det
varma, bekväma rummet, omgifven af sin fasters och lilla
Laurettes smekande uppmärksamhet. Hennes misstänksamma
provinsstolthet kände sig ej ens längre sårad genom
jämförelsen mellan hennes antidiluvianska, illa medfarna resdräkt
och Mademoiselle Permons grekiska musslinstunika med
guldbältet. Hon lät abbéen svara på alla spörsmål, som
ställdes till dem om resan och om tillståndet i Vendée; till
slut föll hon i sömn i stolen, där hon satt.

När Edmée vaknade nästa morgon, sken solen in i
sängen till henne. Hon sprang upp på sina bara fötter och
bort till fönstret.

Där låg Paris! Gråblå och tjock, med lösa isstycken
vid bräddarna, flöt Seinen på bägge sidor om bron, och där

— på andra stranden, midtemot — såg hon stora
slotts-byggningars mäktiga stenmassor och de aflöfvade träden i
parker och trädgårdar. Hon hade hört, att de kallade bron
midtemot för Pont Royal. — Louis hade ironiskt rättat det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free