- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
28

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på eget bevåg ett sista försök att påverka henne. Hon
trodde — och kanske var icke denna tro så naiv och
fantastisk, som de kloka herrarna ansågo den — att, om Edmée
kom till att se Förste Konsuln, »Frankrikes räddare», som
nu också legitimisterna kallade honom, omgifven af de
tillbedjande trupperna och det alltid vivatropande folket, så
skulle den allmänna patriotiska entusiasmen, som regelbundet
väcktes, blott han visade sig, öfvervinna den unga flickans
ingrodda motvilja att närma sig »tyrannen», som hon på
sitt urmodiga Vendéespråk envisades att kalla rojalistemas
betvingare. Hon hade icke kommit till Paris tids nog för
att kunna åse festen i Marstemplet till Washingtons minne,
och det högtidliga intåget den 30 Pluviöse, då de tre
konsulerna, eskorterade af trupper, lämnade Luxembourg och
med stor pomp togo Tuilerierna i besittning, hade hon
hals-starrigt nekat att vara vittne till. Denna gång kunde hon
emellertid ej gärna undvika att åtfölja sin faster, då hon
diplomatiskt formulerade sin anhållan som en inbjudning från
markis de Caulaincourt.

Det var nu i slutet af Ventöse (midten af mars). Dagen
var kall och ovanligt klar, med blåst och strålande solsken.
Trupperna passerade i halfbrigader förbi Florapaviljongen,
där Förste Konsuln, omgifven af staben, höll på sin hvita
häst, Désiré. Han tog sig afstickande enkel ut midt ibland
alla dessa plymascherade och förgyllda herrar, i sin simpla grå
öfverrock utanpå uniformen, och på hufvudet, långt ned i
pannan, den enorma, breda hatten, utan plymer, blott prydd
med den trefargade kokarden. Han såg blek, nästan gul,
ut-vakad och ansträngd ut. Han höll läpparne tätt slutna och följde
hela tiden uppmärksamt framåtböjd truppernas rörelser — det
såg ut, som ville han i sitt minne inprägla hvar särskild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free