- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
30

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under mellantiden grubblade Edmée icke så litet på,
hur hon skulle kläda sig och hvad hon skulle säga, så att
hon blefve »konvenabel» vid detta viktiga tillfälle. Det föll
henne icke in att be om råd; intet plågade hennes
ungdomliga, provinsiella stolthet så som medvetandet om, att
hon var så komplett oerfaren i allt hvad som »brukades» i
Paris, — hemma hade hon varit van att anses för ofelbar
och i allt den första. Hon hade ännu icke deltagit mycket
i sällskapslifvet, ty af familjerna i Faubourg St. Germain iunnos
blott få, som hade medel eller ansågo det rådligt att hålla
salong, och den enda idé, hon hemifrån hade om
representativt lif, var Madame de Beaurolliers berättelser från Louis
XV:s hof; hon hade blifvit presenterad på sextiotalet och
blef aldrig trött af att beskrifva ceremonielet. Det var hon
alltså rätt hemmastadd i, men naturligtvis förstod hon
fullkomligt väl, att det icke det minsta kunde hjälpa henne
under närvarande förhållanden. För resten var hon
skarpsinnig nog att inse, att trots alla människors skenbara
ofelbarhet i dessa saker, fanns det ingen, som egentligen visste
riktigt besked. En ny societet var under bildning; den var
ännu så osäker på sig själf, så sammansatt af olika
samhällsklasser och partifraktioner, af sansculotter, som extravagerade
i egenskap af »incroyables», och återkomna emigranter, som
försökte spela romerska republikaner, att det ännu icke kunde
vara frågan om några riktiga regler för det »passande», ännu
mindre om en gifven, bestämd etikett. Hon beslöt därför
att göra som hon själf bäst tyckte och blott lita på sin egen
medfödda takt; och när abbéen kom igen med det besked,
att Förste Konsuln nästa septidi, strax efter det han mottagit
några medlemmar af corps diplomatique, väntade henne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free