Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adjutanten. Det misshagade icke Mademoiselle de La
Feuil-lade, att denne unge herre, något som hon väl märkte, allt
emellanåt förstulet mönstrade henne från sidan, tydligen
imponerad af hennes prinsessehållning.
Bourrienne kom brådskande in i rummet och gick fram
till abbéen utan att se henne. »Förste Konsuln väntar er,
abbé Bernier,» sade han höfligt, »och medborgarinnan
Feuil-lade, som han lofvat företräde.»
Abbéen nickade menande, en smula högtidligt till Edmée
och harklade sig. »Mademoiselle de La Feuillade,» sade han
med låg röst.
Hon vände sig om och gick långsamt öfver rummet,
adjutanten och sekreteraren drogo sig artigt undan —
dörren till Förste Konsulns arbetskabinett var öppen.
Han satt vid bordet, när de kommo in, men reste sig
strax. Edmée förundrade sig öfver att han, när han stod
upp, var så liten och spenslig. Hon gaf också strax akt
på, att hans hufvud var för stort till kroppen. Annars var
han smärt, väl och kraftigt vuxen.
»Här, medborgare-konsul,» — abbéen tog en smula
högtidligt faderligt Edmées hand — »tillåter jag mig att bringa er
medborgarinnan Feuillade, om hvilken jag redan haft den
äran att tala med er.»
Edmée sekunderade denna republikanska presentation
med en reverens, som skulle gjort henne heder vid Louis
XIV:s hof. Så höjde hon långsamt hufvudet och mötte
Förste Konsulns blick.
Ett par sekunder sågo de hvarandra orörligt och djupt
in i ögonen, — så drog ett svagt, nästan omärkligt och
fullkomligt omedvetet leende öfver den unga flickans läppar.
Utan att göra sig reda därför kände hon instinktivt, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
