- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
33

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intryck hon strax vid första ögonkast gjorde på mannen
framför henne.

»Jag har sett er förr,» sade han långsamt, liksom
ofrivilligt. »Det var vid näst sista revyn.»

»Ja, herr general.» Hon hade blifvit förmanad att säga
»medborgare-konsul» för att accentuera sina republikanska
sympatier, men hon glömde helt bort det och talade med
honom precis som hon brukade tala med sina likar.

»Mademoiselle — herr abbé, vill ni icke taga plats?»
Han gjorde en lätt rörelse med handen, i det han själf satte
sig på en stol vid bordet.

»Ni är alltså den yngre marskalkens sondotter,
Mademoiselle de La Feuillade?» började han, liksom examinerande.

»Hans sonsonsdotter, herr general.»

»Ja, ja — jag kan tänka det... Nå, det var alltså om
dessa sekvestrerade gods i Normandiet ni ville tala.»

Edmée gjorde en svag böjning på hufvudet.

»Ja, jag har gjort mig underrättad om förhållandena,»
fortfor han. »Till min glädje ser jag, att de icke äro sålda.»

Edmée böjde ännu en gång på hufvudet; uttrycket i
hennes ansikte var detsamma — lugnt afvaktande.

Förste konsuln blef otålig. Han hade verkligen gjort
sig besvär med att skaffa dessa gods till rätta, hvilkas historia
var långt mera invecklad, än han nyss låtit förstå. Lagen
bjöd nämligen, att blott de indragna gods, som ännu ej
blifvit sålda, finge återlämnas till de förra ägarne; dessa
hade redan varit i ett par händer, men som en erkännsamhet
mot abbé Bernier för de tjänster, han gjort honom i Vendée
hade Bonaparte redan för länge sedan beslutat, att hans
skyddsling skulle ha dem igen (villkoret var blott, att hon
personligen skulle hänvända sig till honom) och med sin

3. — Förste konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free