- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
34

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanliga affärsskicklighet hade han ordnat saken. Officiellt
gingo de nu för osålda. Han var säker på, att hon visste,
hur saken i verkligheten förhöll sig — hvilket emellertid
blott delvis var händelsen, ty abbéen, som kände sin rebelliska
protégée och höll af henne, hade ej vågat att säga henne,
att restitutionen egentligen var en nåd af regeringen, icke
hennes rätt. Förste Konsuln hade alltså väntat, att den
unga damen skulle visa sig öfverväldigad af tacksamhet.

Han såg skarpt på henne. »Mademoiselle tycks anse
det för fullkomligt otänkbart, att någon under dessa sju år
kunnat våga spekulera på era vackra egendomar,» sade han
ironiskt.

Edmée sänkte hufvudet och blef röd ända ned på halsen.
Hon skämdes innerligt öfver sig själf, men var på samma
gång så söt, som hon satt där — hjälplös, dekontenancerad,
utan ett ord till svar. Abbéen, som var en slug iakttagare,
var klok nog att hålla sin mun och låta hennes tystnad tala
för henne.

Bonaparte satt ännu och såg på henne med sin lysande,
obarmhärtiga blick. Så drog plötsligt ett fint, välvilligt
leende öfver hans vackra läppar; som om hon hade känt
det, slog hon upp ögonen och mötte hans blick.

»Jag tackar er,» kom det blygt — så lågt, att blott
han kunde höra det. Men med detsamma, liksom hon
ångrade det våld hon gjort på sin stolthet, reste hon sig
hastigt upp.

Förste Konsuln reste sig också. »Ni kan alltså, när
som helst taga er egendom i besittning, Mademoiselle. Jag
skall låta min sekreterare med det snaraste tillställa er de
nödvändiga papperen,» sade han med kort, affärsmässig ton,
i det han följde dem till dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free