- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
43

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hortense de Beauhamais följde med ångest en hvar af
styffaderns rörelser. Strax hon såg honom i dörren, blef
det henne klart, att han blott var kommen hit för att med
en eklatant scen göra slut på förhållandet till monsieur
Charles. Hon hade så ofta — ung som hon var — blifvit
brukad till medlare mellan modern och hennes man, att
de inga hemligheter hade för henne, och hon gjorde sig
inga illusioner om sin moders oskuld. Hon såg gasternas
halft ängsligt nyfikna, halft ironiskt skadeglada blickar —
de väntade med spänning på skandalen. Den måste
före-kommas. Hon steg upp, och i samma ögonblick Garat
slutade, lade hon sin hand på styffaderns skuldra.

Han vände sig om och mätte henne med en så isande
kall, barskt förvånad blick, att hon strax modlös lät handen
sjunka och vände sig bort. När han såg sådan ut, visste
hon, att det tjänade till intet att försöka inverka på honom.

Han reste sig upp: »Jag beklagar,» — hans ton var så
full af insolent ringaktning, att till och med de mest härdade
i sällskapet rodnade — »att jag tyvärr alltför sent stör nöjet
för min hustrus gäster. Jag har emellertid ej kunnat komma
förr, då man glömt underrätta mig och för resten ej heller
tycks ha väntat mig. Som klockan är mycket,» — han såg
på sitt ur, och behöll samma oförskämda, ironiska artighet —
»är det förmodligen ingen, som \ar illa upp, att jag nu tar
mig friheten att upplösa sällskapet. Jag har allvarliga saker
att tala med Madame Bona parte om. Duroc» — han vände
sig till sin följeslagare — »vill du göra mig den tjänsten att
följa gästerna till dörren. Du kan börja med Monsieur
Hippolyte Charles. Jag har en gång själf gjort honom den
äran, nu kan min adjutant öfvertaga den.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free