Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teauneuf smålog utmanande och fixerade Gdmée hela tiden
han talade med modern.
Edmée sade icke ett ord. Hon var rasande på sin
kusin, men då hon icke precis kunde finna någon anledning
att visa det, var hon klok nog att tiga. En gång var hon
nära att bryta ut — hon knöt handen på duken och såg
hotande upp. Han smålog ironiskt — det var tydligen hans
afsikt att reta henne.
»Det är för resten märkvärdigt, så mycket väsen folk
gör af en liten artillerigeneral, som morskat upp sig till att
göra en statskupp. Liksom här icke varit statskupp på
statskupp i dessa tio årl Och efter hvar statskupp en
kort-lifvad diktator 1 Den här slutar väl ungefar som Danton,
Robespierre eller Barras har slutat.»
Edmée sköt undan sin tallrik, och i det hon lade bägge
armarna på bordet, fasta och hvita som marmor, böjde hon
sig fram och sade med sökt köld:
»Du tycks ha något särskildt emot Förste Konsuln,
Louis. Han har dock visat sig särdeles både rättvis och
välvillig mot vår familj.»
»Min mors egendom kunde man efter lagen omöjligt
undanhålla henne, eftersom hon bevisligen aldrig varit
utanför landet — det hade han icke med att göra. Och hvad
Belles-Rives och Mivry angår, så... Ja, jag har nu aldrig
tyckt om, att du tog emot denna — gåfva.»
»Det som tillhört min far är rättvisligen mitt,»
svarade Edmée stolt. »Förste Konsuln hjälpte mig blott på det
mest ridderliga sätt till min rätt. Tycker du, att det är
märkvärdigt, att jag är honom tacksam? Jag afskyr att vara
beroende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
