Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louis de Chåteauneuf sprang så häftigt upp från sin
stol, att den föll i golfvet. Edmées kinder, hvilka nyss
varit så bleka, voro nu flammande röda.
»Du kan taga emot ett par stora gods af en främmande
mans godtyckliga frikostighet, och du tillstår öppet, att ett
par månaders ekonomiskt ’beroende’ af din blifvande man
eller hans moder trycker dig. Hvad menar du med att
förnärma oss så djupt?»
»Barn, barn dål» ... Den stackars Madame de
Chåteauneuf höjde bägge sina magra armar mot taket och vaggade
förtvifladt fram och tillbaka med hela kroppen.
Edmée hade också rest sig upp. Hon kämpade hårdt
för att hålla tillbaka sina tårar.
o
»A, Louis ...» Och plötsligt gaf hon efter för denna
starka, nervösa spänning, som hon den sista tiden lefvat i.
Med en snyftning, så häftig, att den nästan liknade ett tjut,
sjönk hon, med bägge händerna för ansiktet, ned på stolen.
Louis kastade sig på knä vid sidan af henne. Han
hade under dessa månader lidelsefullt kommit att älska sin
kusin, hvilken han alltid tänkt sig som sin brud.
»Edmée, dyraste hjärta» — han tog med våld hennes
händer från ansiktet, som var vått af tårar. — »Jag är en
brutal usling — jag’ vet det — förlåt mig! Men du skulle
blott veta, hur jag lider!» Han hviskade.
»Du?» snyftade hon med uppriktig förvåning. Hvad
hade väl han att lida för?
»Jag älskar dig,» mumlade han lågt och hastigt, med
hufvudet ned mot hennes knä. Han skämdes för denna
lidelsefulla bekännelse för den kvinna, hans släkt valt till
honom, för sin unga, jungfruliga barndomsbrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
