- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
59

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt trädgården, strömmade in en stark doft af tidiga rosor.
Edmée gick fram till ett af dem och lutade sig ut med
armame på fönsterkarmen.

Så stod hon länge; och småningom, medan hennes
ögon vande sig vid den blånande nattens mörker och
bu-skaraes skuggor på trädgårdens gångar, vek hela aftonens
muntra stämning, och hennes vanliga tankar kommo igen

— en efter en — liksom när man lägger en främmande
dräkt och, plagg efter plagg, åter drar sina vanliga kläder
på. Hennes själ liksom vidgade ut sig i ensamheten och
tystnaden omkring henne, och hon tyckte, att lifvet, naturens
stora allmänlif, det, som människorna hela den ljusa dagen
lång jagade ifrån sig med tusen konster och civilisationens
bocksprång, kom henne så nära, så nära. ..

Plötsligt grep hon med bägge armame om den
gammaldags, bastanta fönsterposten, och med hufvudet lutadt intill
de clematis, som klängde sig uppåt den, brast Mademoiselle
de La Feuillade ut i häftig gråt.

Sådana stämningar och sådana anfall — hon kunde
aldrig ens för sig själf ge någon riktigt bestämd grund —
kommo ofta öfver henne på senare tiden. Det var som
om den sjudande, spirande våren, Paris’ glada, väntansfulla
vår, göt feber i hennes blod och i hennes själ en längtan,
som ibland var så våldsam, att hon, då hon var ensam,
kunde knyta händerna och skrika högt. Och emellanåt
kunde hon sjunka ihop i en pinsam ängslan, i tvifvel och
sorg öfver sig själf; ingenstädes fanns tröst att hämta; för
kyrkan, för den heliga jungfrun själf, blef hon främmande.
Nu som förr gick hon naturligtvis i mässan, när hon fick
tillfälle därtill, men — hon tyckte, att hon hade liksom
ingenting att bedja om. Hvad betydde väl kungens åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free