Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komst och kyrkans seger? Hon tänkte ju blott på den
gudsförnekande Republikens arméer, och för deras
framgång kunde hon väl icke bedja nu — hon, som så ofta
förr bedt om deras undergång. Dessutom: hon hade en
hemlig, stolt känsla af att Republikens chef nog skulle veta
att hjälpa sig själf — hon tyckte, att det liksom vore att
förringa hans ära, att som en nåd tigga Gud om seger för
hans vapen.
Dörren öppnades långsamt, försiktigt — Valentine kom in.
Gdmée spratt till och vände sig om, ännu med ansiktet
badande i tårar.
»Hvad vill du?» sade hon skarpt. »Jag har ju icke
kallat på dig.»
»Ä, Mademoiselle, blif icke ond» — flickan höjde
ödmjukt och liksom afvärjande den krökta armen för pannan
— »men här har kommit ett bud till Mademoiselle, ett
bref ...» Hon drog långsamt och omständligt en väl
invirad tingest fram ur lifstycket på sin klädning. — »En
hemlighetsfull man, jag tror han måste vara något vid polisen»
— hon hviskade och såg sig ängsligt omkring i rummet —
»lämnade mig det i dag, då jag stod utanför porten. Och
han lät mig svära en dyr ed på att icke säga ett ord därom
o
eller lämna det till någon annan än Mademoiselle själf. A,
Gud, nu har det legat som en sten på mitt bröst hela
eftermiddagen 1 Mademoiselle skall se, att vi bli satta i fängelse
eller deporterade — de säga, att när man har varit i Vendée,
så är man förlorad. O, Gud, hvad ha vi då gjort?» Hon
snyftade förtvifladt.
»Seså — seså, Valentine.» — Edmée tog brefvet och
vägde det litet i handen. — »Du kan tro, det är nog en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
