Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystifikation af Monsieur Louis för att skrämma mig.
Skynda dig nu blott att få ljus.»
Valentine gick och kom strax tillbaka med ett vaxljus
i en stor silfverstake. Hon putsade omsorgsfullt veken med
fingrarne, innan hon satte det framför sin fröken.
Edmée synade och vände nyfiket på brefvet. Så fick
hon plötsligt öga på sigillet — ty där var sigill. Hon
rodnade så häftigt, att hon instinktlikt vände sig om och
gick bort till fönstret.
»Gå din väg, Valentine,» sade hon brådskande, med
otydlig, sväfvande röst. Därpå hastigt — då pigan nästan
var utanför dörren:
»Kom hit. Lås dörren. Du» — hon gick fram till
henne och tog henne hårdt om handleden. — »Ifall du säger
ett ord till någon, ifall du blott låter någon ana, att jag
har fått detta bref — jag skickar dig bort som en hund,
och du skall aldrig se les Fougères mera.»
»Jag skall tiga, Mademoiselle,» snyftade hon. »Jag
skall. Vid Gud — jag lofvar . . .»
»Så gå. Gå!»
Edmée stod och väntade, tills Valentine var utanför.
Därpå gick hon långsamt fram till ljuset och såg på brefvet
ännu en gång. Med en rörelse af alldeles oreflekterad
öfver-svallande tacksamhet, nästan andakt, förde hon det till sina
läppar och kysste utanskriften och sigillet.
Det var från honom — från Förste Konsuln själf.
Blott ett par ord skrifna i all hast från Martigny den 28
Floréal — dagen innan han själf med arrière-gardet ämnade
börja öfvergången af stora St. Bernard. Det var lidelsefullt,
patetiskt, orimligt och oberättigadt dristigt. Han anförde
inga skäl, ingen ursäkt, för det han så våldsamt, så hänsyns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
