- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
66

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon njöt af att ändtligen få vara ensam och slippa att
lägga band på sig. Hela dagen hade hon ej hört talas om
annat än arméens öde och general Bonaparte. Hon hade hört
hans namn, tills det nästan ringde för hennes öron och hon
blifvit nästan sjuk af ångest, tills hon blott längtade efter
att gå ifrån alla dessa människor — så viktiga och
skadeglada — att få tiga och få gråta i fred.

Hon hade i afton träffat en kvinna, som — om än på
ett annat sätt — tycktes vara lika upptagen som hon själf
af den italienska arméen och dess befalhafvare. Det var
den svenska ambassadrisen, Madame de Stad.

Medan det öfriga sällskapet var upptaget af att höra
grefven af Sabran deklamera sina berömda fabler, hade Edmée,
hvilken var allt annat än litterär och icke »merveilleuse* nog
för att låtsa sig vara det, sakta smugit sig ut på terrassen
för att hämta frisk luft och några ögonblick bli fri från den
söta, kvalmiga parfymdoft, som de många damerna utbredde
i salongen. Plötsligt hörde hon steg bakom sig, och då
hon vände sig om, igenkände hon Madame de Stad och
hennes väninna, Madame Récamier.

Edmée — som nästan alla den tidens unga flickor —
beundrade lifligt Madame Récamier och ansåg henne för ett
nästan oupphinneligt ideal af grace och älskvärdhet. Hennes
rena, poetiska skönhet, stillsamhet och blygsamma väsen
gjorde henne i sällskapslifvet lika lättfattlig som sympatisk,
och det var rent af en modesak att vara »tokig i henne».
Om henne rådde aldrig några skilda meningar — hon var
för alla den »gudomliga, den ojämförliga Juliette». Edmée,
hvilken blott flyktigt blifvit presenterad för henne och ej
fått tillfälle att vidare tala med henne, gladde sig nu öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free