- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
72

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

abbéen förde henne till Paris. Belles-Rives var en vacker,
vidsträckt byggning i graciös, litet sökt rokokostil; mot den
klarblå julihimlen reste den sin hvita façad och sina breda,
solbelysta trappor midt på Normandiets gröna slätter. Som
nästan alla herrgårdar hade den under sansculottregimentet
råkat i förfall och först nu under dessa vårmånader blifvit
något reparerad och satt i stånd att mottaga ägarinnan. De
skuggiga alléer, hon dunkelt mindes sedan sin barndom,
voro nu borthuggna af revolutionens plundringsmän, liksom
den vackra parken, men det hela gaf likväl intet dystert eller
ödelagdt intryck, ty en ny grönska sköt frodigt upp och
täckte yppigt de rothuggna stammame. Edmée var
egentligen glad öfver, att man kunde se så fritt och så långt —
längst borta vid horisonten skymtade man Rouens kyrktorn

— hon hade fått nog af de mörka skogarne kring les
Fougères.

De lefde mycket ensamt på Belles-Rives. Där voro
inga grannar i närheten att umgås med, ty adelsslotten stodo
ännu öde eller voro bebodda af bönder och revolutionens
parvenyer, som för ett spottpris köpt dem af staten. Edmées
största nöje var att tidigt om morgonen sätta sig på sin
starka, normandiska häst, ge den fria tyglar och så på måfå
galoppera öfver de gröna slätterna — jorden låg till största
delen ännu i träde. I bland följdes hon af sin kusin, men
han blef snart trött vid detta enformiga nöje, förstod icjce
hvilken tjusning det beredde henne.

En morgon, just då hon med släpet af sin ridklädning
i handen långsamt steg ned för den stora trappan, såg hon
en främmande man stå och hålla hennes häst vid betslet.

Det var tidigt på morgonen — knappt mer än fem.
Monsieur och Madame de Châteauneuf sofvo ännu, och där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free