Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förste Konsuln för sin del har ingenting däremot» —
hans skälmska, dristiga blick jagade åter blodet till hennes
kinder — » tvärtom I Men han vill att andra, till exempel
Monsieur Louis de Châteauneuf, skall ha en smula förnuft
och vilja kvar. Det kommer att behöfvas!»
Han lade småleende fingret på läppame, och därpå —
i det hästen redan reste sig på bakbenen — förde han
hälsande handen till hattbrättet:
»Mademoiselle de La Feuillade — vi ses snart igen i
Paris!»
Man var nu ett godt stycke inne i Vendémiaire (år IX)
och ännu var det icke tal om, att Mademoiselle de La
Feuillade kunde tänka på att lämna Belles-Rives. Madame de
Châteauneuf hade nämligen på en körtur stjälpt med vagnen
och brutit sitt ben — nu var hon visserligen på
bättrings-vägen, men läkarne afrådde tills vidare all flyttning.
Edmée led af denna tvungna försakelse; hon förtärdes
af längtan efter att se Förste Konsuln och af fruktan att
han, då hon ej kom till Paris, skulle vredgas på henne,
glömma henne, vilja glömma henne. Då olyckan hände —
i midten af Thermidor — och man förberedde henne på att
få stanna hela hösten på landet, blef hon alldeles utom sig.
Hon hade blott en tanke: att underrätta honom om
dröjsmålet och orsaken därtill. Hon hade knappt skrifvit ett bref
i hela sitt lif förr, utom då och då ett par torra redogörelser
till de gamla på les Fougères; nu stod hon plötsligt inför
den, som hon tyckte, tvingande nödvändigheten att skrifva
till honom. En half natt använde hon till att författa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
