Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaghet att någonsin ha kommit hit, och hade det icke varit
för Louis1 skull, hvars ögon icke veko ifrån henne, hade
hon för länge sedan under ett eller annat svepskäl försökt
smyga sig bort från alltsammans.
Laure Junot gick omkring till sina väninnor och
beklagade sig — hennes mor fordrade bestämdt, att hon skulle
följa aristokratiens traditioner och som brud dansa
»drottningens menuett». I flera veckor hade själfva Gardel inöfvat
den med henne, hon visste, att hon dansade den som en
älfva, men — det var så »genant»! Ett ögonblick hoppades
hon att slippa: Monsieur de Trénis, som hade lofvat att
vara hennes kavaljer, stod icke till att finna; då uppsökte
hennes mor Monsieur Lafitte, den ende, som kunde rivalisera
med »salongernas Vestris» och som nu var förtjust Öfver
tillfallet att slå honom ur brädet. Nu fanns det ingen utväg
för Laurette — hon måste till det! Gästerna drogo sig
tillbaka längs väggarna och Albert de Permon gaf musiken
tecken att spela upp »drottningens menuett».
Edmée satt allena längst borta i fonden af salen — ett
stycke ifrån de öfriga. Med det bleka hufvudet på sned,
tillbakalutadt mot den gamla, högryggade Louis XII I-stolen,
som egentligen lika litet passade till det öfriga möblemanget,
som hon till det sorglösa sällskapet, med armame slappt
hängande ned i skötet och häncferna lätt knutna om
solfjädern, satt hon där ensam midt i ljusglansen från
lampet-terna på väggen. Den snöhvita klädningen utan bård eller
broderi, blott sammanhållen öfver skuldrorna af ett par stora
juvelagraffer, föll i mjuka, djupa veck ända ned till
fotterna, som knappt stucko fram under kjortelfållen.
Ingen sysselsatte sig för ögonblicket med henne. Louis
de Chåteauneuf, som annars vakade öfver henne med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
