- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
92

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

broders och en älskares öga, var nu höfligt upptagen af att
höra på den vackra Madame de Contades’ afundsjuka
be-skärmelser öfver Madame Leclercs toalett. Laure de Caseaux,
som annars också troget hållit sig vid hennes sida, hade
nyss blifvit engagerad af den tillrättakomne Monsieur de
Trénis, som lät sitt dåliga humör öfver att ofrivilligt ha
mankerat bruden taga aflopp i ironiska anmärkningar öfver
Monsieur Lafittes dans. Mademoiselle de Caseaux var djupt
intresserad af hans sakkännedom.

Midt på golfvet, allena med sin kavaljer, dansade den
unga Madame Junot, graciös, charmant, som en liten
fé-drottning, sin obligatoriska menuett — en svag, konventionell
hyllningsgärd åt Versaillerhofvets skuggor 1 Hon höll ögonen
nedslagna, och i det hon med ena handen lyfte klädningens
släp, gaf hon med en djup reverens två fingrar till sin
kavaljer.

I detta ögonblick — klockan var väl bortemot elfva

— hörde den tysta Edmée tvärt igenom musiken och sorlet
i salen, bullret af hästarne, som eskorterade Förste Konsulns
vagn. Hon såg Junot göra tecken till sin svåger. Efter
ett par minuter slogos döbattangerna upp på vid gafvel,
allas blickar vändes dit: Förste Konsuln kom in mellan
general Junot och Albert de Permon.

Mademoiselle de La Feuillade blef sittande i stolen i
samma ställning som förr, trots det hon såg, att de flesta af
damerna reste sig. Det blef nästan svart för hennes ögon,
och omedvetet tryckte hon handen mot hjärtat. Hon visste
ju, att han skulle komma — hela aftonen hade hon icke
tänkt på annat — men ändå, nu, när hon såg honom...

Han gick raskt genom rummet fram till Madame Permon,
som kom honom till mötes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free