- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
93

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kära signora Panoria» — han tog bägge hennes händer
och förde dem till sina läppar med denna öfverströmmande,
litet sökta, italienska vänlighet, han ibland ville visa. — »Ni
ser, jag kom trots allt!»

»Ingen kan vara så välkommen, general...»

»Och nu har jag dock kommit för sent för att se
Laurette dansa! Man har sagt mig, Madame, att er dotter
dansar som Mademoiselle Chameroi. Min Gud, hvad tiden
går! Jag tycker det var som i går jag bar henne på mina
armar.»

»Det är länge sedan, general» — Madame Permon
smålog. — »Ni har under mellantiden tecknat om Europas karta.»

Bonaparte hörde henne icke, han såg sig ifrigt
omkring i rummet. Där satt Joséphine på sin hedersplats vid
kaminen, indolent, småleende under sina rosengirlander,
draperad i en guldbroderad indisk silkesschal. Han nickade
förströdt, och hans blick flög vidare — liksom sökande.
Plötsligt klarnade hans ansikte upp — han smålog, detta
ljusa, ömma leende, som blott han ägde, och sänkte ögonen.

Han afbröt litet tvärt samtalet med värdinnan och tog
general Junots arm.

»Låt oss titta litet på marknaden!» hviskade han
gläd-tigt. »Hvita halsar, juveler och mussliner...»

Han drog honom med sig genom salen bortåt det hörn,
där Mademoiselle de La Feuillade satt.

Ett ögonblick tänkte hon på att springa upp och blanda
sig med det öfriga sällskapet — det var så omöjligt, tyckte
hon, att tala med honom här, bland alla dessa främmande
människor, efter det samtal, de sist hade haft med hvarandra,
efter det bref, hon hade skrifvit i sommar och icke fått
något svar på. Men hon blef sittande. Hennes knutna hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free