Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon instinktmässigt skjutit stolen tillbaka och häftigt rest
sig upp.
Dansen slutade omkring dem. Från den andra ändan
af salen mötte hon Louis de Chateauneufs blick.
»General — jag ber er,» hviskade hon hastigt. »Gå,
säg ingenting — icke här! Man ser på oss.»
Han reste sig upp. »Ni har rätt. Detta går icke. Jag
måste se er hemma — ensam.»
»Omöjligt — jag kan inte.» — Hon såg bedjande upp
och sänkte så långsamt ögonen, rodnande för hans blick.
»Nå — Chåteauneuf kan jag tro! Honom skaffa vi
väl ur vägen. Lofva blott,» — han talade så lågt och
otydligt, att hon mera kände än hörde orden, »att du lyder
mig.»
Hon gjorde en obestämd, afvärjande rörelse, och med
uppbjudande af all sin kraft gick hon raskt ett par steg fram
i rummet. Hon märkte, att någon talade till henne, och
hon svarade automatiskt; hon kunde sedan omöjligt påminna
sig hvad det var för en människa och hvad de hade sagt.
Senare på aftonen talade Förste Konsuln länge med
Monsieur de Talleyrand. De öfriga gästerna
uppmärksammade han föga och for — efter sin vana — tidigt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
