- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
99

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

balen!.. . Hade jag ej varit den världsman, som man nu
en gång kufvat och uppfostrat mig till — jag hade slagit
honom i ansiktet, där han satt och stirrade på dig med sina
glupska ögon!» — Hans röst slog öfver i ironi. — »Man
måste tillstå, att hvad den karlen vill, det vill han — och
nu vill han dig. Bort, bort med hennes beskyddare!
General Bonaparte har redan en gång visat, att han vet, hur
det skall gå till. Ah, hade jag blott gjort det — det, som
jag i natt i vanvett tänkte på och med afsky förkastade!
Jag skulle trängt mig in till dig» — han gick helt nära intill
henne och grep henne hårdt om armen, medan han hyiskade
orden in i hennes ansikte — »jag skulle ha tagit dig med
våld, tvungit dig att tillhöra mig. Och sedan — jag känner
dig — hade du aldrig vågat att visa ditt ansikte för denne
förbannade man. Du är min brud, vi skulle ha påskyndat
bröllopet, rest ur landet — och när mitt barn föddes, skulle
du älska mig. Hvarför gjorde jag det icke?» — Han stötte
henne våldsamt ifrån sig och vände sig bort med handen
för ögonen. — »Jag visste icke då, att man blott gaf mig en
natt att handla. Hade jag vetat, hvad jag nu vet — jag
skulle ej betänkt mig! Man uppfostrar oss till gentlemän»

— hans röst steg i styrka — »till finkänslig respekt för
andras heder, egendom och frihet — och sål Midt för
våra ögon kommer den dristige, den fräcke och samvetslöse
och frånröfvar oss makten öfver vårt eget land, kvinnorna,
äran. Och med rätta hånskrattar man åt oss, Frankrikes
gamla, stolta adel, som tål allt detta, icke rör en hand för
att försvara oss!»

Edmée stod stilla. Hon sänkte icke hufvudet, men
hon höll ögonen orörligt nedslagna.

»Men jag reser icke, hör du — icke utan dig. Hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free